Roslagsleden Fat Ass 50 miles andra upplagan

IMG_1972

Startfältet

Då var ännu en upplaga av Roslagsleden Fat Ass 50 miles avklarad. Vi var 16 st som startade i år och hela 5 st tog sig hela sträckan ifrån Vira Bruk till Mörby Centrum ca 83 km. Som innan så startade vi tidigt genom att ta bussen ifrån Danderyd, en resa som tar ca 60 min. Vi spridde ut oss ganska snabbt i fyra klungor där jag i början sprang i näst sista tillsammans med Acke.

På isiga stigar

På isiga stigar

Den första sträckan fram till Domarudden är på ca 22,6 km och går mestadels på stig men några kilometer på grusväg också. Det var mycket tuffare underlag i år med betydligt mer is på stigar och grusvägarna. Något förvånande det har töat mycket de sista veckorna. Vi fick hantera det genom att springa mycket vid sidan av vägen eller i skaren vilket tar lite mer på vristerna. Vi klarade oss utan några större olyckor förutom en löpare som ramlade en bit innan Domarudden.

IMG_6651

Fika i Domarudden

Peppade för fika i Domarudden

Peppade för fika i Domarudden

När vi närmade oss Domarudden så kom vi ikapp några löpare i klunga nummer 2 och när vi kom fram till domarudden hade precis den första klungan stuckit iväg. Det blev en ganska lång fikapaus på 20-30 min i Domarudden tillsammans med Becker, Peio, Susi, Acke och Daniel. Det blev varmkorv, chips, kaffe och mycket annat, man hade redan hunnit bli ganska hungrig efter bussresan och första sträckan. Vi trodde nästan att några ur sista klungan skulle dyka upp när vi satt där och fikade men vi såg ingen. Fram till Domarudden var det ganska kallt och en del frös när de sprang. Solen var frånvarande de första timmarna men en bit efter Domarudden sprack det upp och det var som att det gick ifrån vinter till vår direkt.

Solen kommer efter Domarudden

Solen kommer efter Domarudden

Fina vyer

Fina vyer

Med fyllda magar joggade vi vidare ifrån Domarudden eller vi snarare gled fram på isen den första biten. Nu blev vi ett större gäng bestående av mig, Becker, Peio, Susi och Daniel. Efter ett tag gled vi isär och jag, Becker, Acke och Daniel sprang vidare. Vädret var nu helt fantastiskt fint med vackra vyer speciellt när vi sprang förbi Brollsta golfbana och vidare in i skogen. Ifrån Domarudden är det en del grusväg och motionsslinga innan man kommer in på stig igen efter golfbanan. Becker började tyvärr må riktigt illa så vi fick skiljas från honom efter ca 35 km vid golfbanan.

Hej då till herr Becker

Hej då till herr Becker

Jag Daniel och Acke kämpade vidare med bra tempo fram till Brottby. I Brottby efter ca 45,7 km tog vi ännu ett stopp och lyckades få i oss lite grillad kyckling och annat gott. Brottby är ett bra stopp med både gatukök, wok och ett ICA.

Framåt på stigen mot Brottby

Framåt på stigen mot Brottby

Framme i Brottby

Framme i Brottby

Efter Brottby följer oerhört vacker löpning längs Angarn där det är fullt av fågelskådare. Här var det precis lika fint väder som förra året och solen sken på oss. Än så länge hade jag mått bra men jag fick en dipp runt 48-50 km och mådde lite illa men det släppte sen.

Vårkänslor på väg mot Angarn

Vårkänslor på väg mot Angarn

Raksträcka

Raksträcka

Vacker löpning vid Angarn

Vacker löpning vid Angarn

Runt 52 km så började första klungan som nu bestod av Mikael och Marcus ringa oss och se hur vi låg till, de hade hunnit 7 km före oss och låg på 59 km. Micke och Marcus var vänliga nog att ringa och uppdatera oss var de hade kommit den sista biten. Efter Brottby är det betydligt mer stig med några kortare sträckor på grusväg. Nästa höjdpunkt på sträckan är när man kommer till Löttingelundtoppen vid 62 km.

Obligatorisk bild vid Löttingelundtoppen

Obligatorisk bild vid Löttingelundtoppen

Micke och Marcus en 7 km före oss.

Micke och Marcus en 7 km före oss.

Vid Karby Gård så skippade vi Statoil och även fiket (som vi missade ändå för det stänger 16:00). Nu hade de i varje fall haft tid att märka om leden runt järnvägsövergången. Micke och Marcus hann precis in på fiken innan det stängde och Marcus lyckades köpa en väldigt gammal apelsin som tydligen var där mer för syns skull.

Gammal apelsin på fiket Karby Gård

Gammal apelsin på fiket Karby Gård

De sista 20 kilometrarna är till största delen stig som är ganska teknisk vissa partier men som avslutas med en del kuperad motionsslinga. Tyvärr hann vi inte detta år heller avverka den tekniska delen innan det blev mörkt så den här sträckan tog onödigt lång tid. Vi fick lite brist på vatten sista biten men lyckades få lite vid Rösjöns camping av några ryssar. Efter en del slit i skogen så kom vi fram till den efterlängtade portalen till Roslagsleden. Daniel blev upphämtad här och jag och Acke sprang in den sista biten till Mörby centrum där vi kunde ta ett målfoto 20:04.

Målfoto starten för Roslagsleden

Målfoto starten för Roslagsleden

Slutlig målgång Mörby centrum

Slutlig målgång Mörby centrum

Vi startade 8:26 och hela sträckan med alla stopp tog 11:38:48 i år jämfört med förra året då det tog 11:50:10. Underlaget var betydligt tuffare i år med all is så det tog helt klart längre tid att springa där. Däremot så kände jag mig betydligt mindre sliten än förra året och helt ok i kroppen dagen efter. Micke och Marcus tog sig i mål på betydligt snabbare 9:56:53, riktigt bra jobbat! De sprang på bra och kunde passera Rinkebyskogen i när det fortfarande var ljust. Roligt att fem stycken tog sig hela vägen i år! Lovande inför nästa år att fler tar sig an utmaningen. Det är inte dåligt att köra den sträckan så här tidigt på säsongen och en riktigt bra laddning inför TEC.

Själv så tycker jag att det är riktigt bra för självförtroendet inför TEC att känna att det flyter på med få dippar och att jag mådde så passa bra i kroppen efteråt med. Det var kul att ha några att springa hela vägen med, tyvärr hamnade någon enstaka själv och hade ingen att springa med och då är det helt klart inte lika kul att springa så långt.

Läs även Jessicas rapport.

Jag måste även avsluta med något som måste vara årets roligaste ultrafilm även om året precis har börjat. Alla som springer ultra vet att det är mycket som händer på vägen man är sliten, trött, mår illa, har ont på flera olika ställen. Den här filmen illustrerar detta på ett bra sätt när Micke och Marcus kämpar den sista biten.

Annonser