Tunabergsrundan en fantastisk upplevelse

På väg nerför Simonberget

På väg nerför Simonberget

Inspirerad av Niklas Holmströms rykande färska bok Springa Sörmlandsleden (som jag kommer att skriva mer om i ett separat inlägg) så ville jag köra ett längre endagars pass under långhelgen. Valet föll på Tunabergsrundan mycket tack vare att det är en rundslinga där man kan starta och sluta på samma ställe, perfekt då jag hade inte riktigt tid att transportera mig före eller efter. Tunabergsrundan består av etapp 37-41 inklusive 37:1 och 37:2. Om man väljer de alternativ och avstickare som Niklas beskriver i boken så landar man på runt 45 km. Men det finns många alternativ så det finns all anledning att komma tillbaka många gånger och jag täckte långt ifrån in alla möjligheter. Om du har Niklas bok så sparar det enormt med mycket tid inför en sån här dag så du slipper leta upp information hur du ska ta dig dig, var det finns vätska och ett stort antal andra tips.

03:30 steg jag upp på Kristi Himmelfärdsmorgonen för att ge mig av, och något försenad kom jag i väg runt 04:30. Jag visste att jag behövde rejält med tid på mig även om man blir lurad av distansen och tror att det ska gå snabbare. Rundan sägs vara en av de vackraste på Sörmlandsleden men även en av de tuffare rent tekniskt och med många stigningar. Jag bestämde mig för att utgå ifrån Koppartorp och tog bilen dit (det går även att åka buss hit). Det är lite lättare att hitta om man söker på Tunabergs kyrka som ligger en bit söder om Nyköping.

Tanken med att utgå ifrån just Tunabergs kyrka är att få så många tillfällen att fylla på vätska som möjligt som det är mycket ont om. De möjligheter som finns är Tunabergs kyrka (den uppvärmda toaletten vid församlingshemmet som är öppet dygnet runt verkar det som), Nävekvarn (Coop) och Uttervik. Jag upptäckte efteråt att det även ska finnas en källa om man springer in en bit på en rundslinga vid Grönbergstorp ca 7 km efter Tunabergs kyrka (om man springer motsols som jag gjorde). Detta kan låta tillräckligt med tanke på distansen men med tanke på svårighetsgraden och tiden så går det åt mycket vatten, speciellt om det är sommar och sol. När jag sprang var det hela 20 grader och bara det var tillräckligt för att vätskan skulle bli ett problem.

Det tog 6:24:50 för mig att springa men den totala tiden var 7:46:41 för olika typer av stopp. Nu öppnar tyvärr inte Coop i Nävekvarn förrän 9 så jag missade den påfyllningen. Om man ändå kör bil så är det nog smartast att börja någonstans långt österut på leden etapp 39/40 för att få så många vattenstopp som möjligt. Nackdelen då är att man får de finare bitarna i slutet när man är som tröttast. En annan möjlighet är såklart att be om vatten bland alla de sommarstugor som finns längs med Bråviken (en möjlighet som jag inte nyttjade).

Angående tiden, det kan inte nog understrykas att du tar till rejält med extra tid om du vill njuta av den fina naturen och vyerna. Jag tyckte att jag hade tagit i rejält med tid men kände mig ändå stressad och hade gärna stannat till längre på de alla vackra bergen och njutit och kanske tagit ett dopp i vikarna. Allt beror på hur snabb man är också men jag rekommenderar åtminstone 9-10 timmar, se det som en heldagstur.

Efter att ha parkerat vid Tunabergs kyrka så begav jag mig iväg strax efter 6 på morgonen och då var det kallt, mycket kallare än jag trodde, knappt 3 grader. Jag frös ordentligt de första kilometrarna men det var ett snabbt övergående problem. De första kilometrarna av löpning när man är lite stel på morgonen och suttit i bil länge är alltid lite tuffa innan man kommer igång. Speciellt på lite tuffare stiglöpning så kan det vara svårt att komma in i en bra rytm. Samtidigt är det alltid lite spännande första biten på en sträcka man aldrig har sprungit innan, fylld av förväntan för hur stigen och vyerna ska se ut.

Gruva

Gruva

Den första biten efter Tunaberg och Koppartorp bjuder en hel del häftig stiglöpning vid gruvorna med mycket intressant historia. Tyvärr varvas detta senare med en hel del trista kalhyggen så den nordvästra delen mellan Koppartorp och Nävekvarn får nog anses vara den sämsta delen av Tunabergsleden men man blir kraftigt kompenserad för det senare. När man närmar sig Nävekvarn finns dock ett häftigt utsiktstorn vid Kungstorp där man på avstånd kan se Bråviken och de bitar man senare kommer att springa på.

Koppartorp

Koppartorp

Efter 16 km passerar du Nävekvarn och Coop (om det är öppet) och en kortare bit transportlöpning på asfalt/grus tar vid. Ifrån Nävekvarn finns flera alternativ som t.ex. Nävekvarnslingan och etapp 36 upp till Nävsjön som jag inte hann med denna gång. Men efter denna transportsträcka så kommer du upp en bit över havet (Fyrberget) och får en fantastisk vy på din högra sida över Bråviken. Vattnet låg nästan helt stilla med klarblå himmel och gassande sol.

På väg upp på Fyrberget

På väg upp på Fyrberget

Jag har tillbringat mycket av min barndom i just Kolmården och det är många lukter och minnen som kommer tillbaka, pilka på vintern och fiske med nät under sommaren på Bråviken med morfar och långa utflykter i skogen där morfar var skogsvaktare. Även fiske och kräftfiske i alla de fina små sjöar som finns i Kolmården. Morfar som visste allt som gick att veta om att leva i och av skogen. Han och mormor levde nästan självhushåll på det som de jagade, odlade och fiskade. Ett liv i symbios med skogen, ganska långt ifrån de liv som vi lever idag. Doften av tallen, klipporna och bergsknallarna, växter som Skvattram och ett rikt djurliv väcker starka minnen. Det är som att resa långt tillbaka i tiden, skogen är tidlös på något sätt, inte mycket har förändrats här. Aldrig är mormor och morfar så närvarande på så många plan som när jag besöker den här vackra naturen. Jag har fortfarande specifika minnen ifrån när morfar lärde ut olika växter och andra delar i naturen. Men inte bara djuren och växterna utan skogen blev också levande med historier om tomtar, troll och andra skogsväsen som också befolkade skogen. Morfar tyckte inte om stora städer så mycket, han tyckte att de var onaturliga, istället skulle de fungera som myrstackar. När myrstackar blir för stora delar de upp sig och skapar nya myrstackar. Det är inte svårt att bli avundsjuk på alla de otaliga dagar som han fick tillbringa i skogen.

Om du inte har sprungit den här sträckan så är etapp 37, 38 och 39 så vackert så det gör ont i bröstet. När du först kommer ut till havet ifrån Nävekvarn och springer upp på första höjden Fyrberget så tror du att det inte kommer att bli bättre, men det blir bättre. Löpningen fortsätter upp på höjder som Sjöskogsberget och Gullängsberget. Jag sprang förbi en magisk skyddad vik med säkert 15-20 svanar som låg där i tyst majestät i stillheten som endast bröts ibland av att någon svan viftade med sina kraftiga vingar ibland.

Bråviken

Bråviken

Jag gjorde en ganska klanting felnavigering på etapp 37 där jag sprang längs en grusväg och sen svängde in på leden på fel håll och sprang tillbaka men upptäckte det efter ett tag, det var bara att springa tillbaka på leden igen.

I början av etapp 38 så har Niklas ett bra tips i sin bok som jag bestämde mig för att testa. Istället för flera km trist väglöpning fram till Uttervik så kan du vika av ner mot havet och ta en obanad avstickare upp på Galtviksberget. Man kan säga att jag lyckades till hälften med avstickaren. För att lyckas måste du först svänga av ner till höger där det står en orange skylt Lilla Uttervik (inte Stora Uttervik som det står i boken och det står heller inget om Strömshult eller om marmorbrott även om vägen går dit) Under den orange skylten så finns även en träskylt som det står Mögö på. Jag sprang förbi denna skylt någon kilometer då jag förväntade mig en skylt till Stora Uttervik eller Strömshult. Nästa avstickare är en bredare stig till höger 200 m innan Strömshult. Denna är lättare att hitta, om du tittar på kartan så springer du först förbi ett hus på som ligger på höger sida i en kurva och sen kommer stigen. Om du missar stigen så fortsätter grusvägen stiga uppåt till ett stort rött hus på vänster sida där det även finns en skylt om marmorbrottet. Då har du sprungit för långt och det är bara att springa tillbaka till stigen. När du följer stigen så kommer du upp på en platå som du följer österut med utsikt mot Mögö och Hargö. Stigen går sedan neråt där du kommer till en t-korsning. Här valde jag fel och sprang vänster men jag är nästan helt säker på att rätt hade varit höger och att du då kommer ner på stranden som Niklas pratar om i boken. Håll dig nära vattnet så blir det rätt. Istället hamnade jag i sommarstugeområdet som finns på kartan. Det går att ta vägarna ner till Galtviksberget därifrån men lite stressad av felnavigeringarna så hoppade jag över detta. Det kändes ändå bra att få spara en fin bit till nästa gång. Fantastiskt kul att Niklas har inkluderat den här typen av avstickare i sin bok som ger lite krydda till turen och övning i navigering.

Vid Uttervik så finns som tur möjlighet att fylla på med vatten, det var rejält varmt och vätskan gick åt snabbt. Efter Uttervik så kommer det vackra Gullängsberget med ännu flera vackra vyer. Jag började bli trött här av all löpning längs med den tekniska stigen mellan klipphällar och skrevor.

Längs med Bråviken

Längs med Bråviken

I slutet av etapp 39 lämnar man vyerna över Bråviken och beger sig norrut i skogen igen. Etapp 40 börjar med en brant stigning upp på Dragsberget där jag såg en vacker Sorgmantel på väg upp. Väl upp på Dragsberget så är det ganska häftig löpning på ryggen av Dragsberget. Etapp 40 består annars av någon kortare transportlöpning på grusväg och en hel del löpning längs våtmarker längs flera sjöar. Här hade jag turen att stöta på en fin orm som solade på stigen. Längs med etapp 37-40 mötte jag många vandrare och scouter som var ute och vandrade på den vackra sträckan med mysiga tältläger på flera ställen längs med Bråviken. Det är inte svårt att förstå att detta är en populär sträcka speciellt på långhelger.

Etapp 41 går med längs med en del våtmarker och lummig lövskog innan man kommer fram till Simonberget där du kan välja det svåra eller lätta alternativet. Det lätta alternativet innebär löpning brevid Simonberget och det svåra alternativet att du bestiger Simonberget och löper längs med hela platån med en helt fantastisk utsikt. Självklart så tar man det vackra svåra alternativet som en oslagbar final på denna runda. Återigen kunde jag se Bråviken på avstånd och de bitar som jag tidigare hade sprungit på och återigen kunde jag också se målet vid Tunabergs kyrka. Simonberget är även ett populärt klätterberg och jag tog mig lite tid att titta på klättringen som pågick både ifrån toppen och senare när jag sprungit ner ifrån bergets fot. Väl framme vid Tunabergs kyrka hade klockan hunnit bli två på dagen och jag hade blivit ganska trött efter den vackra rundan. Distansen blev 46,33 km med några felspringningar och avvikelser ifrån leden. Jag kommer helt klart att återbesöka dessa etapper flera gånger. Missa inte filmen ifrån turen längst ner.

DCIM100GOPROG0112597.

Foten av Simonberget

Annonser