Trans Scania drömmen som blev sann

IMG_8708

Glada miner vid starten i Bjärred.

Efter 22 timmars löpning och ca 130 mil gjorda låg jag i fosterställning på det kalla golvet på STF Havängs vandrarhems handikapptoalett. Golvet var kallt och jag var helt genomfrusen och slut i kroppen. Det hade gått nästan fem timmar sedan jag fick i mig någon vätska och smärtan i fötterna var olidlig, jag kunde inte springa längre och ännu mindre gå. Jag var uttorkad och mentalt slut. Det var inte riktigt så här det var tänkt att sluta, årets stora satsning som jag tränat så mycket för. Så här långt i loppet hade det ändå gått ganska bra och jag kände inte riktigt för att sluta så här.

Rekning av banan, hälsar på korna.

Rekning av banan, hälsar på korna.

Men vi tar det ifrån början. Jag, Mikael Hedman och Henrik Lowermark tog oss ner till Skåne tidigt torsdag morgon fulla av förväntan. Efter incheckning på Hotell Lundia bestämde vi oss för att reka delar av banan som vi hade fått tips om innan av tidigare löpare. Vi hann med både Skryllegården, runt The Lodge vid Väderkullen, platsen för drop bag i Sövde och Heinge ängar vid Lövestad. Vi hann bara gå en bit in på Heinge ängar men hann såklart hälsa lite på korna så de var förberedda på att vi skulle komma.

Ultrakaos kvällen innan. Micke undersöker noggrant så inget Kinderägg har kommit med denna gång…

Vi hann precis tillbaka till middagen i Lund där vi fick chansen att träffa de andra löparna och få lite information inför loppet. Det blev ingen sen middag då vi ville köpa de sista sakerna på ICA och gå igenom packningen inför loppet en gång till. Vi alla tre körde ”screwed” utan support vilket gjorde det extra viktigt att planera innehåll i drop bag. Att köra som ”screwed” till skillnad mot ”crewed” innebär att du endast få nyttja den drop bag som finns samt de affärer som finns längs vägen. Du får alltså inte ta emot någon hjälp eller lägga ut saker i förväg. Platsen för drop bag nås vid ca 7 mil och 19 mil så det gäller att ta med sig rätt saker första gången då det dröjer 12 mil innan du når den igen. Rent generellt så satsade jag på att ha de mesta viktiga på mig och bara fylla på med energi. Jag har ingen lust att t.ex. glömma ta pannlampa eller något liknande. Ungefär så här såg mitt upplägg ut:
I västen (UD Scott Jurek 2.0)
Tre färdigblandade flaskor Tailwind á 250 kal
Tailwind 6 påsar a 250 kal
1 Flap jack, 3 shot bloks, 1 gel
Bälte (Mobil, Salttabletter, Koffeintabletter, hörlurar)
Underställströja
Extra strumpor
Buff
Mössa
Första förband(compeed, plåster,elastisk binda,leukontejp,räddningsfilt,ipren)
Toalettpapper
Berghaus regnjacka
Laddsladd Garmin
Laddsladd iPhone
Powerpack 5200
2 små powerpack
Kreditkort
Kontanter
(2 Aaa batteri)
Extra pannlampa
Pannlampa
Extra batteri pannlampa

På mig
Garminklocka
Keps
Vivobarefoot Primus Trail
T-shirt
Shorts
Strumpor
Sportslick (flyttas till drop bag)
Kartfodral (Karta, Etapper (info))

Dropbag Sövde
27 Tailwind a 200 kal
1 gel double espresso CLIF
10 Shot bloks
4 Flap Jack
2 maxim gel, 1 swegel
4 tunnbröd med mjukost
2 Coca Cola 50 cl
2 dubbel japp
1 påse bilar
3 clementiner
1 marabou choklad
1 chips Pringles
2 Tshirt ombyte
3 Extra strumpor
Varm mössa
Extra kalsonger
Inov race pants 150 (hamnar i västen vid dåligt väder)
Tunnare jacka
Vantar (hamnar i västen vid dåligt väder)
Långa sommartights (backup vid kallare väder)
¾ tights (backup vid kallare väder)
Fleece
Sportslick
2 extra skor Vivobarefoot trail wp och Pure

IMG_8704

Genomgång på bryggan. Norra Europas längsta eller hur det nu var.

Vi gick upp klockan sex på fredagen och det blev inte mycket frukost då det hade blivit lite missförstånd med hotellet, men som tur var hade vi köpt lite extra mat. Samtliga löpare transporterades ut i taxibussar till Bjärred där starten går längst ut på en brygga. En ganska maffig plats att starta på. Solen sken och det kändes faktiskt ganska bra även om man var full av förväntan inför det långa äventyret. Jag visste faktiskt inte vad jag hade att vänta mig i form av tid, tempo m.m. men jag var mental beredd på att vara ute i maxtiden på 60 timmar om det behövdes. Jag hade bestämt mig för att genomföra oavsett hur långt tid det skulle ta. Tidigare har jag gjort missen att vara för fixerad vid ett lägre tidsmål och när jag inte uppnår det så har frestelsen att bryta blivit för stor. Så mentalt hade jag accepterat att tar det 60 timmar så får det göra det.

IMG_8709

Vackra vyer på väg mot Skryllegården.

Vid starten så stack Mikael, Henrik och Martin iväg ganska snabbt och jag la mig en bra bit bakom tillsammans med Gert. Resterande deltagare tror jag sprang med vägvisaren som springer med den första biten ifrån Bjärred dit Skåneleden börjar vid Skryllegården ca 27 km. Jag var inte så orolig för att hitta då jag både hade den fysiska kartan som backup, rutten i min Garmin klocka samt topo-gps i mobilen med rutten laddad. En ganska störande detalj när du följer en rutt på Garmin 310XT är att klockan varnar när du hamnar utanför rutten vilket i grunden är positivt, men när du gör avstickare eller vilar vid sidan av leden så varnar den fram och tillbaka hela tiden.

Biten fram till Skryllegården är relativt flack med långa partier och öppna fält på framförallt asfalt. När du passerar Lund så strålar du samman med den rutt där du sen kommer att springa på tillbakavägen när du går i mål. Denna sträcka är inte markerad med någon led så här får du antingen följa vägvisaren eller hitta själv. Starten går i Bjärred som sagt och går på Skåneleden till Haväng med några mindre avvikelser framförallt för att passera genom Lövestad och Brösarp. Vid Haväng vänder du och springer tillbaka till Lund. Alla deltagare bär en gps-sändare som går att följa under loppet och det ska fortfarande gå att spela upp loppet igen här.

IMG_8715

Vackra fält.

Fram till Skryllegården sprang jag till stora delar själv men ibland tillsammans med Gert som senare sprang iväg lite snabbare. Jag nådde Skryllegården efter 3 timmar där jag fyllde på en ny omgång vatten till min Tailwind (jag beskriver längre ner vad jag fick i mig under loppet). Min tanke var att inte springa så mycket snabbare än 6:30 i början och det gick bra.

Nästa etapp var fram till Väderkullen där The Lodge ligger med möjlighet att fylla på vatten och gå på toaletten. Den här sträckan är betydligt mer varierad. Efter Skryllegården följer Boks backar där det på utvägen mest går utför. Senare kommer du in i Prästaskogens naturreservat där du springer uppe på små vackra lövbeklädda åsar och här går det betydligt mycket mer upp och ner. Vid Knivsås-Borelunds naturreservat passerar du den första stora kohagen. Vid första passeringen stod hela flocken i mitten av leden med en informativ skylt om att i år hade de även tjurarna ute i hagen. Jag funderade en stund på att skicka bilden till Lowermark men tänkte sen att det antagligen bara skulle göra honom mer orolig. Det var bara att bege sig rakt igenom den nyfikna flockan. Löpare ser nog generellt lite roligare ut för korna än vanliga vandrare med alla väskor och utstyrsel. Innan Väderkullen blir det lite ytterligare grusvägslöpning. Jag nådde The Lodge runt 40,29 km på 04:55 och jag blev här omsprungen av flera stycken. Denna sträcka gick inte riktigt lika bra då jag mådde lite illa och kände av höftböjare och höften. Jag var tvungen att besöka toaletten både på Skryllegården och vid the Lodge och det tappade jag ganska mycket tid på. Lite oroväckande att få problem och ont så tidigt i loppet så jag tog det lite lugnare. Smärtan vandrade mellan höft och höftböjare men försvann gradvis senare.

IMG_8725

På väg uppför Romeleklint Kockum och Rytterkull skymtar längre upp.

Nästa hållpunkt var Dörröd golfklubb vid ca 51,92 km dit jag nådde 06:53. Nu var det riktigt segt med löpningen. Den här sträckan är det ganska mycket löpning nerför ifrån Väderkullen  och sen vid stigningen över Romeleklint. Här är det nästan enbart stiglöpning och mer stigning upp emot Dörröd. Delar av den här sträckan sprang jag lite efter Kockum och Rytterkull som passerade mig vid Väderkullen. Jag skymtade även Georg och Peter S vid Väderkullen där de fyllde på vatten när jag sprang iväg. Vid golfklubben finns det vatten och en skön bänk under tak så jag satte mig där ett tag och tog igen mig innan jag sprang vidare. Energimässigt gick det bra, jag fick i mig ca 250 kalorier i timmen via Tailwind och tillgången på vatten var bra.

Nästa stopp nådde jag i Blentarp efter 60,8 km efter ungefär 08:10, här finns det både affär och Leffes grill. Fram till Blentarp springer man upp på Romeleåsen först genom en lång kohage för att sedan mest springa på grusvägar uppe på åsen med fin utsikt och sen runt en grustäkt i en ganska märklig skog när man närmar sig Blentarp. På väg upp på Romeleåsen så passerar man ett stort antal grindar. Under den här sträckan så blev jag omsprungen av Richard fram och tillbaka. Richard höll klart ett mycket jämnare tempo än mig så till slut drog han ifrån mig speciellt när jag stannade i Blentarp. Rent löpmässigt så fungerade den här sträckan bra. På Leffes grill blev det en korv med mos som jag försökte äta gående tillsammans med en Cola vilket var lite halvsvårt.

IMG_8733

Glada miner vid första besöket vid dropbag.

Ifrån Blentarp till dropbag vid Sövde är ca 9 km och jag nådde den vid 69,34 km och tiden var då 09:34. Löpningen fram till dropbag är stig och grusväg först ut ifrån Blentarp och sen förbi Sövdesjön och Sövde strand där det finns vatten och en kiosk. Under sträckan så hade jag Christer en bit efter mig. Det var ett grymt skönt delmål att nå sin dropbag och Magnus Bodin stod roligt nog där och tog emot. Själva stället för dropbagen låg mysigt inne i skogen bland träden. Här hade flera löpare samlats, både Kockum, Rytterkull och Georg och det var en skön uppslupen stämning. Jag tillbringade säkert 20 minuter här vilket egentligen inte behövdes men jag passade på att vila, byta strumpor och smörja in fötterna med sportslick, byta ifrån shorts till 3/4 tights, byta tröja, fylla på med Tailwind/bloks och tog med lite extra gott ifrån dropbag som cola, klementin och smörgås. Christer anslöt också till sin dropbag precis när jag skulle ge mig av. Det kändes lite otroligt att tänka att nu skulle det dröja 12 mil innan man fick återse sin dropbag.

IMG_8736

50 miles vid Eriksdal.

En bit efter Sövdesjön så möter öst/väst-leden nord/syd-leden mot Ystad. Här vet jag åtminstone en löpare som har bränt iväg i fel riktning mot Ystad men jag klarade mig. Sträckan efter Sövde går på trevliga stigar och grusvägar och man passerar även Snogeholmssjön där det finns WC och vatten vid båtklubben. Ganska exakt vid Eriksdal så hade jag gjort 50 miles eller ca 80,56 km på 11:30 (vilket faktiskt var snabbare än min katastrofinsats på TEC tidigare i år…). I Eriksdal finns det en skön bänk och vattenkran där man kan ta igen sig lite. Det hade börjat dugga lite lätt nu så jag fick ta på mig regnkläderna.

Efter Eriksdal börjar en kraftig stigning över en ås och nu är det mer asfalt inledningsvis vilket senare går över på grusväg uppe på åsen. Innan Lövestad så viker Trans Scania av ifrån leden vid Kullamöllan (en kvarn) så att du får passera igenom samhället Lövestad vilket är en av höjdpunkterna under loppet. Man kan lugnt säga att invånarna i Lövestad har tagit det här loppet till sitt hjärta. Stora delar av byn är engagerade och följer loppet. De vet vad löparna heter och de hejar på dig och kan ditt namn när du kommer. När ICA-affären stänger så går ägarna över och sätter sig på Karlssons hörna där de väntar in löparnas första passering (inom en rimlig tid). Om du vill så går ägarna över till ICA och öppnar upp affären om du behöver handla något. Karlssons hörna är en mysig pub/restaurang där det finns all möjlig mat. Inredningen kan beskrivas som att du sitter hemma hos någon, riktigt hemtrevligt. När jag kom där ifrån det blöta mörkret runt 22:10 så stod de och ropade in mig i värmen. Man blev lite smått tårögd när man kom in i värmen efter 96,5 km på 14:10 och fick full service med kaffe, Cola och pizza (eller vad du nu önskade). Jag hade på min höjd väntat mig att det fanns lite färdiga mackor och kaffe. För mig som sprungit själv nästan hela loppet så var det skönt att få lite peppande ord på vägen innan jag begav mig ut i mörkret igen. Kockum och Georg stack precis när jag kom och Georg hade fått i sig hela två pizzor vilket de var lite smått imponerade av. Jag hade lätt fått i mig två pizzor med men ville inte riktigt lägga den tiden även om service var snabb. Ägarna var mäkta imponerade av ledarduon Martin och Mikael som de sa hade sett helt oberörda ut när de passerade och delade på en pizza.

Inte helt oväntat så stelnade jag till lite när jag väl begav mig av igen men det var värt uppehållet. Nu var det bara att bege sig av mot de beryktade Heinge ängar där man strax innan hamnar på leden igen. Det är en klar fördel att ta sig igenom detta parti i dagsljus. Det är inte omöjligt att hitta men det är lite smått besvärligt i mörkret men korna låg lugnt och sov. Precis i slutet av Heinge ängar så springer du genom flera snår där jag stötte på tre grävlingar som väste åt mig. Jag tog mig försiktigt fram efter det, jag var inte så sugen att bli biten där. Precis när Heinge ängar var slut så klantade jag mig lite med klockan och stängde av navigeringen och startade den igen, när man gör det så avslutar Garmin nuvarande aktivitet och startar en ny så jag fick loppet uppdelat på två filer. Sträckan härifrån till Brösarp gjorde jag i beckmörker och uppfattade inte så mycket av banan som gick på stig mycket upp och ner. Jag hade i varje fall lyckan att få se en Kattuggla i pannlampans sken. Jag uppfattade att det var rejält brant på vissa ställen och jag såg och hörde Verkaån på flera ställen. Ett annat missöde här var batteriet till pannlampan. Jag hade två fulladdade batterier till min PETZL Nao och en billig reservlampa ifrån Decathlon. Det första batteriet sögs ut på 4 timmar trots att jag hade det i ett läge för 7,5 timme. Jag tog snabbt fram reservlampan istället och sparade det andra batteriet till en andra natt som jag kallt räknade med att jag skulle få vara ute.

Det stora problemet med denna sträcka är vattnet. På tillbakavägen fick jag vet att det fanns vid hembygdsmuseumet men det är bara 3 km efter Lövestad så det hjälper inte så mycket. Jag hoppades på vatten vid Brösarp när jag väl kom dit. Under sträckan så mötte jag ledarduon och Richard som hade passerat Henrik, de hade heller inte hittat något vatten. När jag väl uttorkad släpat mig fram till Brösarp i gryningen vid ca 122 km och 20:34 så fanns det inget vatten där heller och inget var öppet. Jag insåg att jag var tvungen att ta mig till Haväng istället vilket är ca 6 km. Men 6 km är långt när man redan varit utan vatten i flera timmar. Det fanns supportbilar med vatten i Brösarp men jag hade bestämt mig för att klara det ”screwed”. Peter L och Lupita tog sig förbi mig efter Brösarp och jag var riktigt trött här. Jag försökte lägga mig ner en stund på kyrkmuren och sova men jag behövde verkligen vatten nu. Sträckan på grusväg ner till Haväng kändes evig. På väg till Haväng mötte jag Peter B, Kockum och Georg. Peter B tipsade om att han hade sovit på handikapptoaletten och Georg sa något om att toaletten låg någonstans ”on the far end of the beach” vilket var ett klart missförstånd då den ligger precis vid STF innan man kommer fram till havet.

IMG_8746

Framme i Haväng.

Väl framme i Haväng fick jag röra vattnet efter 130 km och 22:37. Jag yrade runt på stranden ett tag innan jag insåg att det inte fanns någon toalett där men jag tog mig till STF istället och hällde i mig hinkvis med vatten. Det här var klart min lägsta punkt under loppet. Jag var uttorkad, hade fått fruktansvärt ont i trampdynorna och hade svårt att både springa och gå. Nu är vi tillbaka där jag började historien. Jag började leta igenom huvudet för anledningar till att bryta, jag lyckades inte hitta någon och det gjorde mig ännu mer förtvivlad. Vi hade gjort upp innan loppet jag, Mikael och Henrik att vi var tvungna att ringa och be om lov och motivera varför vi skulle bryta loppet. Jag insåg att det samtalet inte skulle sluta väl då jag inte hade några argument. Jag hade inte brutit benet och var inte döende, jag kunde fortfarande sätta den ena foten framför den andra. Någonstans insåg jag när jag låg på det kalla golvet att enda vägen ut var att släpa mig till Lund oavsett hur ont det skulle göra eller vad det skulle kosta och jag insåg att det skulle göra riktigt ont. Jag började räkna ut ur många timmar jag skulle behöva ha ont och kom fram till att det var minst ett dygns smärta till. Jag kunde helt enkelt inte välja DNF, det alternativet fanns inte för mig. Sakta reste jag mig ifrån toalettens kalla golv klev ut i loppet igen och upp på leden mot Lund.

Lena hade passerat mig efter min time out på toaletten och Peter S var precis framme vid parkeringen innan havet när jag gav mig iväg. Efter ett tag mötte jag Anne med som var på väg ner mot havet. Vid ca 138 km och 24:32 så var jag tillbaka till Brösarp och tog mig in på cafét och tog en Cappuccino och en stor kanelbulle till frukost. Jag stank en hel del så jag var snäll och satte mig utanför fiket.

IMG_8748

Någonstans nära Verkaån i lövskogarna.

Jag kämpade vidare ifrån Brösarp och såg Lena en bit längre fram som matade på. Nu fick jag ser lite mer av leden som tidigare hade varit i totalt beckmörker för mig. Vid Vantalängan tog jag mig en tupplur på 15 min, ganska skönt och skyddat där inne. Jag hörde senare att flera hade använt just Vantalängan för att sova lite. Det är ingen djup sömn man får men man piggnar till lite, nackdelen är att man blir lite stel med. När jag fortsatte fick jag även se Verkaån med omgivningar i dagsljus, mycket vackert.

IMG_8751

100 miles innan Lövestad!

Det blev mest gång nu med lite löpning ibland. En bit innan Alunbruket träffade jag på Zingo som hade sovit några timmar och åtminstone skulle fortsätta till Brösarp. Heinge ängar var mycket lättare att passera i dagsljus. Vid hembygdsmuseumet innan Lövestad på Heinge ängar kunde jag fylla på vatten och en stund senare nådde jag 100 miles på ca 29:54. Efter ca 164 km och 30:44 så nådde jag äntligen Lövestad igen. De dryga sex milen hade tagit nästan 16 timmar, mer än första 97 km till Lövestad. Det hade varit en riktig kamp men nu var jag på väg. Lite mer medtagen denna gång tog jag mig in på Karlssons hörna en andra gång och fick spaghetti Bolognese och Cola. Mentalt började jag att ladda för min andra natt. Smärtan var stark nu, även om jag fick mycket pepp och varm mat så gör det fortfarande lika ont.

IMG_8754

Njuter i solen vid Eriksdal.

Efter 18 mil och 34:27 nådde jag Eriksdal och vattenpåfyllning igen. Jag satt och njöt lite av solen som började värma lite. Vädret ifrån Lövestad hade minst sagt varit omväxlande, ena stunden regn, sen hård blåst och sol. Jag fick byta kläder flera gånger fram och tillbaka. Det var lite trevligare att få springa i nerförsbacke denna gång mot Eriksdal. Jag blev på ganska gott humör i solen även om jag hade ont. Nu började dropbag vid Sövde kännas nära. När jag började närma mig Snogeholm så kunde jag faktiskt börja springa igen flera kilometer på raken. Det kändes bra även om det inte blev något högt tempo så fick jag upp värmen lite.

IMG_8757

Andra besöket vid dropbag runt 19 mil.

Precis när det började skymma lite så nådde jag min dropbag igen efter 19 mil på 36:47. Det var alltså hela 12 mil sedan jag var här senast. Byte av strumpor igen och jag fick med mig Cola, Klementin, Japp och chips. Här gjorde jag en stor miss, jag borde ha bytt till varmare byxor och tagit med mig en fleece och vantar. Jag trodde att natten skulle bli varmare men det blev riktigt kallt, blött och blåste på flera ställen. Nu kändes målet för första gången inom räckhåll, bara ca 58 km kvar till Lund men nu hade jag en natt framför mig.

Andra natten var bland det tuffaste jag har gjort och det gav mig oerhört mycket som löpare att gå igenom den och klara det. Förutom att kämpa mot smärtan i fötterna så fick jag nu även kämpa mot sömnbristen. Det blev svårare att navigera i mörkret och det gick sakta framåt. Det är en speciell känsla att vara ute så här länge ensam, du går så djupt in i dig själv och blir extremt fokuserad på uppgiften. Vissa saker går på rutin och bara fungerar, stoppa i sig energi, fylla på med salt, anpassa klädsel, tugga på framåt osv. Men smärtan, tankarna och sömnbristen är det värre, det är något du måste hantera sekund efter sekund, minut efter minut och tiden går sakta. Du blir mentalt nedbruten då du upplever att du verkligen inte kommer någonstans. Den andra natten och på morgonen kom många demoner och det var en konstant kamp. Jag måste säga att de här timmarna denna natt ändrade mig i grunden som löpare, det öppnade upp helt nya vyer över vad jag tror är möjligt och vad jag vet att jag klarar av. På något sätt öppnade detta upp dörren till vad jag tror kommer att bli en ny resa mot längre distanser.

Vägen bort till Blentarp var kall och i Blentarp vid 199,5 km och 39:34 tilltog vindarna när jag började bege mig uppför längs åsen igen. Det mesta här kändes konstigt i mörkret speciellt skogen kring grustaget där det kändes som leden gick i cirklar ibland. Sömnbristen gjorde att jag hela tiden hörde röster i vinden, normala konversationer ifrån folk som var ute och gick. Utefter leden såg jag folk som sprang och gömde sig bakom träden. Det var inget som jag upplevde som obehagligt då jag bara konstaterade att det fanns där men att det inte var på riktigt. Jag försökte få upp tempot för att få upp värmen men det var svårt att få upp ett tillräckligt högt tempo för att bli varm. Jag följde grusväg efter grusväg uppe på åsen och la mig korta stunder vid sidan av vägen. På ett ställe la jag mig bredvid ett majsfält, när pannlampan riktades in mot fältet skrämde jag slag på en mindre grupp vildsvin som snabbt skrek och sprang iväg.

Jag började få problem med vänster ben och det gjorde ont ovan för knät på utsidan av låret. Det blev bättre när jag stannade och masserade muskeln men jag fick göra det med jämna mellanrum för att kunna ta mig framåt. Natten var full med överkörda och levande djur på vägen i regnet ödlor och paddor. På ett ställe låg det en halväten grävling med bröstkorgen uppåt, det såg lite overkligt ut i pannlampans sken när man sprang förbi.

IMG_8759

Vilar vid golfklubben.

Efter ett tag vid 208,5 km och 42:15 var jag äntligen på golfklubben igen och kunde fylla på vatten. Först tänkte jag sova ute vid vattenkranen och försökte slumra där ett tag men det blåste så kallt. Sen upptäckte jag att det fanns en öppen toalett i byggnaden bredvid som var lite uppvärmd. Jag fick en kort stunds sömn där innan jag gav mig ut igen. Det var nästan värre att ha varit uppvärmd en stund när man kom ut igen.

IMG_8767

Det syns tydligt att man är lite härjad på ögonen här andra dygnet.

Vid passeringen Romeleklint och vägen upp till Väderkullen så kommer en stigning som kändes evig. Det var inte direkt så att man kom ihåg att man tidigare hade sprungit utför här en längre tid. Nu hade det nästan blivit ljust och jag tog mig biten upp till the Lodge för att fylla på vatten igen vid 221,5 km och 46:25. Nu var det så lite kvar men det kändes ändå långt. Jag tänkte att det enda som skulle kunna stoppa mig nu är om benet skulle börja krampa eller något liknande. En nya passering av Knivsås-Borelunds naturreservat med den stora kohagen utan missöden. Sen vidare över de vackra lövbeklädda åsarna vid Hällestad och Prästaskogens naturreservat. Jag började äntligen närma mig Skryllegården. Mot Skryllegården går den långa Boks backe som också kändes som att den höll på för evigt. Det var många söndagsmotionärer ute som snabbt sprang förbi mig på stigarna. En bit innan jag kom till Boks backe så upplevde jag nog den kraftigaste hallunicationen under loppet i fullt dagsljus. Jag närmade mig några stora träd där det såg ut som att man hade karvat in skulpturer i träden, skulpturer av människor slingrade i varandra och en del demonliknande varelser med klor som stack ut. Jag blev helt fascinerad av hur man hade lyckats karva in detta i trädet utan att trädet dött. Hade man gjort skulpturerna och limmat på träden? Jag tog flera foton och stod och tittade ett tag. Några dagar efter loppet skulle jag titta på dessa foton och insåg att det var helt vanliga träd.

IMG_8777

Inga statyer här inte..

Under andra natten hade jag en hel del andra konstiga saker för mig. När jag tog mig till nästa delmål t.ex. nu är det 6 kilometer till golfklubben, där ska jag fylla på vatten och vila. Jag blev så djupt fokuserad på detta att det var allt som existerade. När jag väl var framme så var det som att jag hade utfört en uppgift/uppdrag och började beta av nästa. Jag var så inne i det jag gjorde så ibland började jag fundera på var alla andra var. Var de i Lund eller någon annanstans? Självklart visste jag samtidigt hur det låg till men tankarna vandrade fram och tillbaka. Några gånger blev jag även osäker på vilket håll jag skulle bege mig på leden.

IMG_8779

På väg till Lund ifrån Skryllegården.

Vid 235,5 km nådde jag äntligen Skryllegården igen vid 50:39. Mentalt kändes den sista biten som kort och jag visste hur den såg ut i huvudet. Jag kunde bara inte fatta hur det kunde vara så mycket som 13-14 km och ca 12 km ifrån Rögle dammar? Micke hade ringt mig ungefär vid Boks backar, det fanns ett hotellrum redo så jag kunde duscha när jag kom fram. Jag gjorde allt vad jag kunde för att springa den sista biten men det gick inte så bra. Först förbi Rögle dammar och sen vägen upp till höjden med vindkraftverket med den vackra vyn mot lund. Det var inte så skönt att springa utför på den hårda grusvägen som manglade på fötterna. På upploppet in mot Lund så blev jag lite påhejad av en som kört supporterbilarna under natten (vet inte vad du heter men tack). Så äntligen kunde jag gå i mål efte 248,3 km på 53 h 20 min. Det kändes lite smått overkligt att gå i mål, skulle jag inte springa mer nu? Äntligen vila. Jag stannade lite och hejade på de målgångar som var kvar och sen blev det dusch på hotellet och pizza i närheten. Jag stelnade till ganska snabbt men Micke bäddade ner mig i en sovsäck i bilen och vi kunde börja köra hemåt mot Stockholm. I och med att Micke hade gått i mål så långt innan mig så var han tillräckligt utvilad för att köra.

IMG_8781

Ett kärt återseende, vyn in mot Lund.

Det var inga större problem med energin under loppet. Som grund hade jag Tailwind och Shot bloks där jag fick i mig ungefär hälften av energin. Sen fick jag i mig fast föda hela tre gånger vilket var mer än planerat men jag hade tur och kunde träffa in öppettiderna. Annars hade jag tillräckligt med Tailwind för att fortsätta med det. Nackdelen med Tailwind är att du hela tiden måste ha tillgång till vatten och det hade inte jag och fick ta bloks som backup. Största problemet var egentligen vatten. Första sträckan fram till dropbag hade jag tre flaskor (varav en handhållen) men jag lämnade av en flaska vid min dropbag, den hade varit bra att ha senare mellan Lövestad och Haväng. Här behövs en ny strategi nästa gång för att få tag på vatten. Om det hade varit en mer mänsklig tid på dygnet hade jag klart kunnat knacka på någon i Brösarp men man behöver vatten tidigare, jag får reka det bättre nästa gång. Här är vad jag stoppade i mig under loppet:
10 Clif Shot Bloks à 172 kcal = 1720 kcal
1,5 Flap Jacks Choklad 370 x 1,5 = 555 kcal
9 Tailwind Mandarin 250 x 9 = 2250 kcal
5 Tailwind Mandarin 200 x 5 = 1000 kcal
2 dubbel Japp 246 x 2 = 528 kcal
3 Klementiner 40 x 3 = 120 kcal
4 Coca Cola 50 cl 210 x 5 = 1050 kcal
1 liten chips Pringles 40 g 209 kcal
3 tunnbröd med mjukost 546 kcal
Korv och potatismos (Leffes grill Blentarp) 640 kcal
Pizza Bolognese (Karlssons hörna Lövestad) 800 kcal
Kanelbulle (Café Brösarp) 300 kcal
Pasta Bolognese (Karlssons hörna Lövestad) 610 kcal

Totalt 10 328 kalorier vilket ger ca 195 kalorier i timmen för de 53 timmarna jag var ute. Helt godkänt och inget som jag hade några större problem med. Det är klart att när man stannar för att äta på café och restaurang tar en del tid men det var det värt.

IMG_8789

Äntligen i mål.

Idag känner jag en stor lycka över att ha genomfört och även en stor lycka över alla mina löparvänner som fullföljde eller kämpade hårt men inte nådde ända fram. Det är mycket som ska stämma för att man ska klara att genomföra den här typen av lopp och det krävs ett mod att bara ställa sig på startlinjen.

Jag känner speciellt en stor glädje över Mikael Hedman som jag tränat så mycket med innan loppet. För ett år sedan förberedde vi för vårt första 100 miles på TEC 100. Då på första försöket fick Mikael bryta men jag gick i mål, sen fick han revansch på BRR 100 och TEC 100 nu år och sen fullkomligt krossar han banrekordet på Trans Scania på första försöket. Det är svårt att inte vara stolt över det. Jag hade helt klart Mikael som en vinnarkandidat men jag skulle aldrig gissa att han skulle kunna göra den tiden. Jag är såklart även imponerad av Martin och Richard och Henrik som med slog banrekordet.

Ja det tog lång tid för mig, längre tid än jag hade trott men det är svårt att förstå om man inte har gjort den här typen av lopp hur mycket kroppen stänger ner och hur långsamt det kan gå och hur ont det kan göra. Sanningen är nog också att många bryter långt innan de får uppleva detta. Jag behöver en bättre strategi över hur jag ska hålla ett bra tempo över tid och jag har redan en del funderingar som jag ska testa framöver. Jag hade en önskan om att hamna på 40-45 timmar men det får bli en annan gång.

Jag fick gräva enormt djupt för att klara detta mentalt och det har tagit någon vecka för mig innan jag har hämtat mig ifrån ansträngningen. Samtidigt var den mentala resan något av det mer intressanta under loppet. För varje gång man genomför ett ultra så inser jag ännu tydligare hur lite jag egentligen vet och hur mycket det finns kvar att lära. Det är en spännande resa att upptäcka alltifrån vad kroppen har för begränsningar och hur vi egentligen fungerar under den här typen av ansträngningar, det måste upplevas.

Så nu blev man äntligen hjälte, och hatten av till Henrik Kockum som lyckades bli Ultra Quattro Super Hero efter FYRA genomförda Trans Scania!

Jag vill rikta ett stort tack till de fantastiska arrangörerna Magnus Bodin och Martin Gunnarsson, tack för att ni låter det här loppet leva vidare och gör det till vad det är. Karlssons hörna i Lövestad kräver ett eget omnämnande också, mer fantastiska människor och en mer engagerad fantastisk by får man leta efter.

Läs alla mina inlägg om Trans Scania här.

Se även artiklarna om Trans Scania i Sydsvenskan och SVT. Missa inte heller arrangörerna Magnus Bodin och Martin Gunnarssons fantastiska podcast M vs M där de har gjort ett specialavsnitt om Trans Scania.

IMG_8790

På väg hem.

 

Annonser